Skola
När jag började 4an så var jag hemsk, jag var en fjorti, en drottnig, jag luktade gammalt hårspray och jag var populär.
Jag hade ett fake leénde hela tiden när jag var på skolan och med mina kompisar.
Men när jag var med mitt så kallade "gäng" så var det bara hat. Kom det någon annan som var som jag så försvann jag. Det var krig i min värld.
Svart, jag såg bara svart. Mitt gäng slogs med andra.
Gick in i folk på stan, snodde, rökte, drack, festade. Även om jag inte ville leva så, så hade jag inget val.
Min släkt var sån.
Min mamma var sur och ledsen för jag var ett monster.
Var skyldig folk över 1000 kr. Personerna jag var skyldig pengar, fick aldrig tillbaka pengarna.
Jag var hatad hade knullruffs varje dag.
Mjukisbyxor och string som stack upp och förkorta linnen.
När jag gick till skolan så var det prat om mig, hemska blickar.
Jag hade fult smink, 6 lager maskara och hemsk parfym.
Men min hemska tid gick över när jag började bråka med min bästa kompis och sa att hon var likblek, spinkig och såg ut som en hora.
I 5an blev jag opopulär och det var skönt, var med mina äkta vänner som alltid funnits för mig eller ja iallafall de vännerna jag hade kvar.
Jag växte hade olika hårfärger och var bara almänt galen ibland. Men jag såg aldrig svart.
Jag slutade hänga på smedjan, shopping, max och korvgubben.
Började äta bra mat istället för pommes med smält ost.
I 6:an blev jag populär igen, inte fjortis populär men ja populär lagomt populär.
Började bli lite halvt fjortis men nej, jag blev aldrig så som jag hade vazrit 2 år före.
Men min bästa kompis blev en sån. Attentionwhore, hon blev nästan så som jag hade varit, men bara nästan.
Jag och min kompis blängde på henne, så som hon hade blängt på mig.
Jag blev sur på henne för att hon var sån, jag berättade allt minus med att vara en sån.
Det var mig eller populäriteten.
Så hon slutade att vara så, på skolavslutningen så var vi alla nästan normala. Och tyckte att våra liv var perfekta.
I 7:an så började vi i en klass med spec människor men vi är världensbästa klass.
Vi fick en ny tjej i klassen som blev en av mina bästa vänner och det var skönt. För hon var bäst.
Jag lärde känna folk som alltid kommer finnas för mig och som är världens bästa.
Jag blev populär och folk visste vem jag var, men inte för populär.
I 8:an så började jag umgås med allt mer folk, jag vissta vilka som var bra och vilka som var dåliga, men jag gillade alla mina vänner.
Nu när skolan slutat så inser jag att jag har haft en jävligt tuff uppväxt i skolan.
Men 9:an är kvar!
